Uppbrott från SF

Är nu återbördad till hemlandet efter en fullständigt virvlande, hektisk sista tid i Kalifornien. Avsked åt höger och vänster och sorgsna miner omkring oss. Göra klart kyrkorådspärmarna, bestämma vad som skulle skickas hem till Sverige och vad som skulle lämnas kvar.
Både hustrun och jag hade extraresor till Sverige under den sista månaden. Så inte konstigt att vi nu sitter här i Härnösand fullkomligt dygnsvilla och nyser och snorar.

Den allra sista helgen spenderades med ett dopbarn och dess 40-årsfirande fader med storfamilj i Los Angeles. Dvs släktträff i dagarna tre.
På söndag kväll rullade vi så åter in i San Francisco för det allra sista dygnet.
Packa väskor, ta farväl av grannar, bära ut sopor i mängd, lämna nycklar, skicka iväg bilen.

För att komma i tid till flyget måste vi åka hemifrån kl 14 på måndagen.
Kl 10 inser vi att packningen inte ryms i våra väskor. Ut och köpa två extra resväskor. Packa, packa, packa och slänga och lämna kvar och packa och väga.
Lyckligtvis får vi hjälp av två underbara vänner att snabbt och enkelt transportera oss med maxibagaget till flyget. Vi hinner till gaten precis till boarding, men får inte en minut att sitta ned och känna efter. Utan rakt in i Dreamlinern bara. Upp och iväg, och - jaha, det var visst det det...

Hemresan gick helt enligt tidtabell faktiskt. Säga vad man vill om Norwegian, men deras Dreamliner är en behaglig upplevelse. Och bara 9 1/2 timme till Stockholm.

Vad jag egentligen hade velat, var att få några lugna eftersinnande dagar på Hawaii före uppbrottet. Alternativt att en sista gång besöka våra kära ställen, ta ett glas i solen hos någon italienare på Columbus St eller sitta på Eagle Café-balkongen med en cesarsallad och låta blicken fara iväg bort mot GG-bron och Alcatraz.
Eller ordna en avskedsfest i trädgården utanför vår balkong. Sitta ned och prata med kära SF-vänner.

Nej, det här avslutet måste nog göras om. Det bara flög iväg.