Intensivhelgen har börjat

Vi märker det redan när klockan ringer i morse.
Som uppdragna disneyfigurer stiger vi upp och gör det vi ska.
Och klockan halv nio är vi flåsande uppe vid kyrkan och börjar ställa i ordning.

Det ligger i luften. Det blir en intensiv dag.
Jag tar fram kuddar och flanellograf inför småbarnssången,
Hustrun kopierar sånger och hör med husmor om fikat.

Jag övar på vigselmusiken för i morgon.
Sen kommer solisten till vigsel nr 2 för att träna sin sång.
Vi tränar och känner rätt snart att det håller.

Sen börjar föräldrarna komma med sina små.
Vi har terminens sista Barn- och föräldraträff
och de är så tillgivna och underbara, de små liven.

Vi sjunger våra sånger: Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand.
Och Här är jag och här är du, här är vi i kyrkan nu.
För att inte tala om Vad vore livet utan dig..?

Yxan, byxan, handen, tanden och en liten bil...
Blinka lilla stjärna där.
(Oj vad de blinkar med händerna!)

En nyckelpiga jag har i handen och se nu kryper den upp för armen.
Barnen har då en nyckelpiga av papper i handen
och låter den klättra uppför armen.

Jag blir så glad när jag ser dig...
Den israeliska mollbetonade hälsningssången.
Och Jag är ett litet ylle, bom tjickabom tjickabombom bom...

Sen tänder Åsa dopljuset och det blir stilla.
Vi sjunger vår samlingssång Nu har vi tänt ljuset, sitter stilla ner,
knäpper våra händer och till Gud vi ber.

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.
Åsa berättar sen med hjälp av flanobilderna
att Jesus tycker om barnen, tar dem i famnen och välsignar dem.

Stilla stunden slutar med
att kyrkoherde Pernilla ger barnen en fin gåva inför sommaren.
Hon välsignar barnen och ger dem en tavla med barnabönen.

Sen sjunger vi tok- och danssånger på slutet.
Och så kyrkklockan förstås.
Jag svänger gitarren i ett E-durackord så det dångar.

Sen blir det varm korv och glass uppe i sjömanskyrkans lokaler.
Och bygga klossar med Signe och skruva skruvar med Adam.
Och prata med Mike som har kört 1½ timme ända från Santa Cruz med sin familj.

Efter småbarnssången äter vi en korv till och packar bilen.
Kör sen dryg timme söderut till en park i Los Gatos.
Där har svenska skolan skolavslutning.

Vi sjunger med barnen och minglar med föräldrarna.
Och träffar två luleåbor faktiskt.
Det är varmt, säkert trettio grader.

Sen åter upp till San Francisco.
Måste tanka inför återresan
och köpa vattenflaskor.

Inga hemska bilköer idag.
Resan går bra förbi gulbruna kullar
och disiga berg.

Parkerar vår lilla Nissan uppe vid kyrkan,
kånkar in bagaget och stapplar nedför backen
till den väntande duschen och omklädningen.

Klockan åtta möter vi församlingsrepresentanter
och den avgående resp. tillträdande kyrkoherden
på en restaurang för en avskedsmiddag för Pernilla.

Prat och skratt och en vidunderlig utsikt över vattnet och solnedgången.
Och en känsla av uppbrott och tack.
Och med detta har vår intensiva helg tagit sin början.