Äntligen över

Som jag har väntat.
Nog för att december alltid är en tung månad.
Jovisst, advent lyser upp, men ändå.
Solen gömmer sig,
vintermörkret regerar,
natten leker med dagsljuset,
hyllar iskylan.

Vi har inte sett solen på hela december.
Det har varit molndag efter molndag,
snönatt efter snönatt.
Och ett och annat snöoväder.

Men idag,
en vecka efter krönet,
midvintersolståndet,
kom hon,

Solen!

Jovisst,
kall och blek och kortfattad,
mycket kortfattad,
men Solen!

Löftesrik.
Ljus.
Kontrastrik.

Vi myllrar ut med våra kameror
under de två timmar
solen är uppe.

Plåtar hej vilt.
Snödrivor, vita granar, ett iskallt torp, en översnöad skogsskördare.
En uppskottad stig, en välplogad väg, en vacker röd stuga.

Rena soleuforin.
Äntligen är vi över det värsta mörkret!