20 oktober 2012

A tribute to Högsjö församlingshem

Samma känsla som på femtiotalet.
Nästan samma doft i trappan och suterrängvåningen. Samma lysknapp på toan, samma golv.
Sextio år gammalt men fortfarande ungt, ett levande församlingshem.

Stora salen är ljus, mycket ljus med vidunderlig utsikt.
Ljusast av alla församlingssalar jag sett.
Båda långsidorna har nästan bara fönster, höga fönster, vackert spröjsade.

En sal med julförsäljningar och massor av kyrkkaffen i väggarna.
Församlingsaftnar och temadagar,
biskopsvisitationer och kyrkorådssammanträden.

En stor scen med stort rött draperi som dras ifrån när musiken spelar upp.
Min syster Ulla plus Ulla Lundin kommer fram och dansar menuett iförda krinoliner,
medan Torsten Ramström, Pappa och jag spelar Beethovens menuett.

Jag ser kyrkokören stå och sjunga där framme.
Jag ser salen fylld av svartklädda på våra föräldrars begravningsdag.
Och jag ser mig och Åsa sitta vid hedersbord som nygifta.

Vaktmästare som bebor övervåningen, präster som kommer och går,
Kantorer och körsångare som avlöser varandra, och kyrkvärdar likaså.
En ständigt pågående stafett genom församlingshemmet.

Den stora vita moraklockan med sitt spröda glada pling.
Den färgglada bonaden under taket med barn från olika länder.
Och den stora dalamålningen av bygdens doktor Witold Hoffmann.

För att inte tala om nedervåningen, där minnen också hopar sig.
Konfirmandsalen där kyrkoherde Sundberg sitter och blundar medan han undervisar.
Lorangan vid tonårsträffarna som Pappa leder på sextiotalet.

Körrummet där kyrkokören övar på Widéns juloratorium.
Barnrummet som under min tid blir till kyrkoherdens tjänsterum.
Och konfirmandsalen som blir till församlingsexpedition där Carina Sundberg tar emot.

Luciatåg som tisslar och byter om och tänder sina ljus.
Konfirmandgrupper som rättar till frisyrerna innan processionen upp till kyrkan.
Och vi barn leker kurragömma där nere i mörkret medan dom vuxna gör sitt där uppe.

Minnena kommer och går
och tider avlöser varandra.
Än får jag vara med.

Jag lägger igen den stora kära entrédörren när jag går därifrån,
tacksam över dagens träff med kontraktets internationella ombud.
Högsjö församlingshem i mitt hjärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar