11 augusti 2012

A tribute to Högsjö kyrka

När begravningen är över blir jag ensam i kyrkan en stund.
Går in till sakristians tystnad och byter om.
Plockar av mig mikrofonen och hänger undan röcklinet medan jag tänker på begravningen och gravsättningen. Hoppas allt blev bra för familjen. De verkade i alla fall lugna och nöjda när vi sa hej då.

Det är augusti.
Utanför sakristians fönster lyser gräset grönt runt mammas och pappas grav.
Jag går runt en stund i min barndoms kyrka och smeker väggarna med blicken.
Här växte jag upp och här var jag präst i fem år.

Högsjö kyrka är ljus, varm och mycket, mycket vacker.
Altartavlan med påskmorgonens ljus över det tomma korset.
De tre stororden på altarbrunet: Gud är kärleken.
Den varma färgsättningen i grönt och guld.
De övermålade porträttmedaljongerna på korväggen
och den magnifika himmelsscenen i taket,
där änglar trumpetar runt en närmast vitstrålande sol.

Och som motpol till allt det vackra hänger där på norra långväggen den underliga kopian av Titzians Jungfru Marie himmelsfärd. Jag kan inte annat än le åt den ”protestantiserande” målningen. För att den skulle platsa i en luthersk kyrka gjordes den katolska målningen nämligen om till Kristi himmelsfärd genom att man helt fräckt satte skägg på jungfru Maria. Men barmen är minsann kvar och ger en konstig androgyn känsla. Den tavlan var altartavla en gång, så den måste väl vara kvar. Och jag tror folk i allmänhet bara ser den som Kristi himmelsfärd. Och som sådan är den ju i all sin svulstighet talande och uppbygglig.

Nedanför tavlan har man på senare år gjort en fin liten lillkyrka genom att ta bort några bänkar i korsgången och sätta dit ett par passande stolsrader.

Högsjö kyrka är mig kär som ingen annan kyrka.
Minnen i varje hörn.
Pappas ande svävar fortfarande ned från orgelläktaren.
Och jag kan ännu höra Mammas klara psalmsång från kyrkbänkarna.

Går fram till kororgeln, som dagens kantor glömt stänga av efter begravningen.
Sätter mig och spelar igenom den sista psalmen, Tryggare kan ingen vara.
Hoppas och ber att sista versen ska få ge lite tröst till familjen som nyss var här.

Trycker sedan in registren,
släcker orgeln och lägger undan koralboken
innan jag sakta går ut till sensommaren.

3 kommentarer:

  1. Härlig bloggpost. Finns det en bild på tavlan Du beskriver? Vore kul att få se hur den ser ut!

    SvaraRadera