16 mars 2012

Entusiaster

Kommer just från en inspirerande kväll på Vårsta diakonigård.
Har träffat ett gäng entusiaster, frivilligmedarbetare i vår kyrka.
Med hög medelålder men med unga hjärtan och glimt i ögonen.
Jag talar om en av de äldsta organisationerna i vår kyrka, Svenska kyrkans lekmannaförbund.
De har en regional samling i helgen och har förlagt den till Härnösand.  De var ca 25 ikväll, och i morgon kommer de att vara närmare 70 under sin studie- och inspirationsdag. Fantastiskt.

Under större delen av mitt liv har denna skara hetat Kyrkobröderna. Morfar var med i kyrkobröderna. Förbundet grundades 1918 för att verka för männens engagemang i kyrkan. Under resans gång har förbundet öppnats för kvinnor och har därför bytt namn till Lekmannaförbundet.

Jag var ombedd att medverka med ett kvällsprogram ikväll och mingla och prata.
Vi samlades i Vårstas underbara bönsal och fick först höra om Vårstas historia av Karin, en gammal diakon som verkligen är ett med gården. Och sen sjöng vi önskepsalmer på temat sändning, uppdrag, och mellan psalmerna talade jag om hur förutsättningar och praxis har ändrats när det gäller ideellt arbete för missionen, kyrkans internationella arbete.

Och jag talade om hur vi numera ser på kallelse och sändning. Att det inte handlar om huruvida jag känner mig kallad till det eller det uppdraget utan om jag vill se min del i kyrkans gemensamma kallelse att vara med i Guds mission till världen.

Det här är mitt älsklingsämne, och när jag har så intresserade åhörare så går jag ju igång.
Och dom tände tydligen på ämnet, för responsen gick inte att ta miste på.
Och oj vad dom sjöng.

Jag blir så glad över människor som fortfarande vill sin kyrkas väl och satsar tid, pengar och engagemang på det. Som jag var inne på så har människors engagemang tagit nya former. Förbund med stadgar och standar är kanske inte så poppis idag. Det är inte så många som idag vill gå med i en förening eller lova bort sig för fyra år till ett politiskt uppdrag.

Måhända har den föreningsburna engagemangsformen passerat bäst-före-datum?
Men fortfarande vill människor behövas och få betyda något för andra.
Idealiteten är inte död.
Länge leve de sista entusiasterna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar