Föraning

Har idag kört grovsopor till sopstationen, och soptunnan är tömd sista gången i år.
Har alltså gjort mig av med både gammalt och nytt skräp.
Das kann man homiletisch benutzen.

Det handlar om att göra sig beredd.
Göra upp med gårdagen medan tid är.
Städa ur, rensa bort, bereda sig på uppbrott.

För vintern kommer.

Det var oro i luften i morse under morgonpromenaden.
Trots värmen och solskenet.
Kanske är det ändå höst.

September bådar oktober
även om han låtsas ibland.
Klockan tickar.

Sista doppet

Det är ju nästan sommar!
21,5 grader är det ute när jag kör från jobbet.
Och just nu svävar en nymornad vilsen mygga kring dataskärmen i stugan.

Jag grips av brittsommarfröjd när jag kommer ut hit ikväll.
Tänder grillen. Öppnar en öl.
Sitter sedan ute på altanen i kortärmat.
Aväter två hamburgare medan solen går ned i väst ganska exakt kl 18.
Där har vi en skillnad mot för en riktig sommar.
Då går solen ned plus minus kl 22 häromkring.

Efter maten tar jag en promenad med hunden ned till sjön.
Av någon outgrundlig anledning tar jag mig badtermometern .
Och en handduk!

Förvillad.
Förtrollad.
Man vet ju aldrig.
Kanske det är lite sommar ändå?
Och ett rekord är aldrig så bra att det inte kan slås.
29:e september, dagen efter min namnsdag.
Inte illa.
Kanske…

Nere vid sjön är det kav lugnt.
Naturen vågar knappt tro på värmen.
Näst sista dagen i september!
Löven verkar hålla sig från att falla denna afton.
Bara för att.
Kanske det inte ännu..!

Denna kväll är magisk.
Sakta tar jag av mig mina kläder och vadar ut i Skogstjärnen.

Nej det är inte sommar längre.
Jag känner det, trots tjärnens paradisiska stillhet.
Efter några korta simtag rycker jag åt mig termometern och flyr upp ur vattnet.

Inte 26 grader längre som i juli.
Utan 13.
Tretton…

Det är nog höst trots allt.

Nya tider

Idag står midsommarblomster vid vägkanten på väg in mot stugan.
Så även rölleka .
Är det snart oktober
eller är det midsommar?

Idag står nya svenskar och nya kulturer vid kyrkvägen in mot oss.
Så även sverigedemokraterna.
Är det Sverige
eller är det den yttersta tiden?

Idag har vi inte bara en religion på väg in mot himlen.
Vi har sådana vi inte väntade oss se.
Är vi öppna för oväntade blommor
eller är det för kallt?

Inför oktober och världsekonomin

Sibelius femte symfoni
Avstamp inför oktober

Så mycket vemod
frågor
ångest

obegripliga taktarter
mörka moln
hotande skuggor

ändå
en vilja till glädje
ett trotsigt
obändigt hopp
rakt igenom

kulmen i ljus
ljust ljus

framme

Datachock

Så får jag äntligen hem min dator efter två veckors prövosam abstinens.
Dom har bytt bildskärm på den, inget annat.
Tror jag.
Öppnar den, sätter igång den.
Och ser inget, säger Inget som jag känner igen.
Helt andra ikoner på skärmen.
Inga av de program jag lagt till, inte den vanliga internetuppkopplingen.
Inget.
Ren som en barnrumpa.
Som vore den nyinköpt.

Är det alls min dator, undrar jag och går tillbaka till affären.
En vänlig man säger att man troligen har gjort en fabriksåterställning av den.
- Ska det verkligen behövas för att byta ut bildskärmen, undrar jag.
Expertkillen skickar en mailfråga till Växjö där datorn varit på verkstad.

Svaret:
Dom gjorde en fabriksåterställning för att se om var något annat fel med den.

Och jag som hade allt jag skrivit i den!
Alla bilder, hela släktregistret och några extraprogram!
I och för sig gjorde jag en säkerhetskopia på allt jag hann
innan skärmen började skära ihop.
Men nu är alltså allt borttaget, allt!
Inga program.
Mina dokument: Tomt...

- Har dom rätt att göra en totalrensning av en dator om det inte behövs!?
- Ja dom har nog det. Växjökillen skriver att kunden inte har skickat med någon notis om
att datorn innehöll viktiga dokument.

???

Jag blir mer och mer upprörd och hoppas vid gud
att jag verkligen lyckades med min säkerhetskopiering så att inte allt viktigt nu bara är borta.
Ångesten stiger och jag kör hem.
Slipar trappan så det dånar flera timmar av slipmaskinen
och lägger mig sen och försöker glömma allt.

Idag vaknar jag tidigt och inser att nu har jag några förmiddagstimmar på mig
att ladda om min jungfrueliga laptop.
Men hur gör man?
Känner att jag vill börja med att åter ladda in Officepaketet om det går.
Bra.
Jag stiger upp och börjar söka. Var söker man ett officeprogram??
Efter en kvart konstaterar jag att inga dataprogram längre finns i arbetsrummet.
I vårt förra hem fanns Allt i arbetsrummet!

Upp på vinden. Kanske där.
Ser några undanstoppade datakassar.
Och där längst ner, en skiva med Officeprogrammen Word, Excel och Powerpoint.
Yes!
Jag tar skivan och går ner,
sätter på kaffe, mycket kaffe.
För nu gäller det att uppväcka de döda.

Sätter mig vid den olycksaliga datorn och slår på den.
En sida kommer upp som inte syntes igår.
Administratör eller Jan frågar den.
Jag klickar på Jan.
Jag Klickar På Jan.
Och vad händer?
Vad? Händer? Dåå?

Min. Vanliga. Startsida. Dyker upp.
Alltså min vanliga startsida...
Med alla kära ikoner.
Och Internet Explorer och Word.
Och släkten!
Och alla bilder!
Och allt jag skrivit!

Händels Hallelujakör brister ut innanför mina tinnitusöron.
Det finns där! Allt finns kvar!
Jag backar ut från startsidan och går in igen.
Jo för sanning! Allt finns fortfarande där.
Jag backar ur och klickar undrande på användaren Administratör
som någon växjösnubbe lagt till.
Och Hamnar Då på den där Förbaskade Tomma Startsidan som startade min ångestresa.

Alltså,
dom verkar inte alls har fabriksåterställt hela maskinen.
Dom har inte slängt bort hela mitt liv ut i cyberrymden.
Dom har bara lagt till en användare.
Puh...

..tänkte inte på det...

Lätt gräsänklingsstress

...Och jag slipa, måla trappan,
jag ska olja kökets bänk,
och jag ska samla alla räkningar i en prydlig liten hög.

Röja i arbetsrummet.
Sopa hundhår.
Bära upp saker på vinden och förresten behöver det röjas där också.

Och ute vid stugan ska båten och kanoten upp från sjön,
sommarmöblerna in i bodan
och gräset klippas en sista gång.

Men - om det nu är så att denna lördag bjuder på en dag utan regn,
så ska jag ut till stugan och njuta, även om inte allt blir gjort.
Tänk om det till och med vankas en liten grillkväll för bara mig..?

Uppåt

Skönt att vara åter i arbete efter en veckas host och krax.
Bra möte igår med en mycket engagerad arbetsgrupp.
Jag gillar att leda kreativa grupper. Att leda en arbetsgrupp är som att leda en kör.
Ansvara för att arbetet kommer igång, locka fram arbetsglädjen hos deltagarna, se till att alla kommer till tals och lyssnar på varandra. Och tillsammans komma in i en grupprocess som leder framåt och ger resultat och stolthet åt gruppen.
I det här fallet gäller det Härnösands stifts medarbetarmöte som skall gå av stapeln om precis ett år. Vi kommer att ha en hel del att presentera för projektgruppen om en månad.

Vilken skillnad mot för att ligga sjuk hemma och deppa...

Idag fick jag en present av stiftsstyrelsen. De har ställt sig bakom en begäran om utökad samverkan med vårt vänstift i samverkan med hjälp av den nationella nivån av Svenska kyrkan. Det handlar om att utveckla lanseringen av Frälsarkransen i Cape Orange-stiftet.
Tack SS!

TV-gudstjänst

Krasslig och hemma ser jag idag på tevegudstjänsten från Sundsvall. Och överraskas av en härlig känsla. Det är inte lätt att göra en tevegudstjänst levande med närhet, tilltal och flyt. Men allt det här har dagens gudstjänst. Dessutom en storsjungande församling, en glad och duktig kör och en präst som talar med lugn och personlig blick.
Sen tycker jag ändå att det är lite jobbigt med ihopklippta gudstjänster. Den här gången gör dom det visserligen snyggt, och det bidrar till flytet, men det märks att gudstjänsten inte är live. Dock förtar det inte den starka känslan av dagens gudstjänst. Tack GA!

Bombad

Denna vecka har höstförkylningen slagit till med full kraft som en riktig Irene eller Katia.
Och naturligtvis under en spännande tjänsteresa. Börjar vara legio.
Kollegor från fem stift med vänkyrkokontakter i södra Afrika samlades igår och i förrgår för att samtala om hur våra vänrelationer kan utvecklas, och hur samverkan mellan nationell nivå och stiften kan förbättras. Och vi planerade en samling senare i höst med våra partners i syd.
Roligt och viktigt. Men vad hjälper det då nosen börjar flöda och hårbotten till att svettas. Då ögonen börjar göra ont och sinnet knäckar ihop så att man bara vill hem.

Och nu vandrar jag mellan näsdukar och Alvedon, löser ett lättare korsord och sover middag hejdlöst. Och önskar att jag vore i ett angenämare tillstånd dagen innan hustrun skall åka till barnbarnen några veckor. Jag menar, hur kul är det att i princip försöka hålla andan i hennes närhet i stället för att öppna famnen..? Jag vill ju helst inte förstöra hennes resa, eller att de små tvillingarna over there ska få en nysning till hälsning från mig. Attjo!

Bloggvåndor

Det har varit en skön sommar - vilsam och blogglös.
Nu får vi se om hösten innebär en återkomst till skrivandet
eller en om den blir en höst afk, away from keyboard.

Många är de som har uttryckt sin saknad av mina blogginlägg.
Roligt förstås, men samtidigt aningen stressande, liksom uppfordrande.
Det är viktigt att få känna blogglusten pirra. Annars kan det få vara.

Även om lusten stundom infinner sig, så är en bidragande orsak till bloggtorkan
att min dator f.n. är inne på reparation av en skada.
Och sitta på jobbet och privatblogga, nej det känns inte rätt.

En annan orsak är att jag har något problem med Blogger som inte publicerar mina inlägg. Jag klickar på publicera, men ingenting händer. Spara däremot går bra. Nån som vet vad det handlar om? Fick ett råd att byta webbläsare men jag väntar än så länge för att se om det löser sig. Skrev det förra inlägget i slutet av augusti och försökte publicera om och om igen. Till sist gjorde jag det i alla fall från jobbet. Och jag får nog göra det det här gången också. Finns det fler bloggare som har det problemet?

Höst-aning

Tretton tranor
under mörka moln

Lämna landet
Flyga mot fjärran

Vacker plog
väcker vånda

Markbunden
människa
flaxar
fångad

Mot söder!
Mot söder!