Idag har en mycket blek sol krupit upp över horisonten för att sedan ångra sig och försvinna. Termometern har varit nere på minus 25 ikväll. När jag går ut till garaget för att stoppa i morotvärmaren, hinner fingarna frysa till is medan jag fipplar med låset.
Undrar hur våra förfäder klarade sig? De hade ingen elström eller fjärrvärme. De eldade med ved mot kylan, och de som inte hade ved frös väl ihjäl. De hade ingen bil med motorvärmare och sitsvärmare. I stället stod hästen i stallet, och den klarade sig om den bara fick hö. Vilka isande vintrar de måtte ha haft. Kalla och mörka, för de hade ju inga lampor heller, kanske bara en eller två fotogenlampor, men de fick nog bara tändas när man skulle se något riktigt viktigt. Hushållssysslorna utfördes nog mest vid brasans sken. Men om det var tjugofyra grader utanför husknuten, hur kallt måste det då inte ha varit inne framåt morgonkulan? Jag är full av beundran inför gångna släktled, deras tålighet, seghet, livsvilja, deras överlevnadskompetens.
Har vi ens så mycket som en procent av den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
men du... om man har ett hus med vedspis och mat precis så man klarar sig... då klarar man sig nog vad som än händer. Har man bara fjärrvärme, eller el... och måste till affären stup i kvarten och det händer något, strömmen går eller så... då är det ju som att bo i en kartong under en bro. Och DET är kallt. Ändå är det många som har det så. Idag. Nu. Och fryser ihjäl fast sverige tycks gå bättre än någonsin. Så jag vet inte....
SvaraRaderaDu säger, "Jag är full av beundran inför gångna släktled, deras tålighet, seghet, livsvilja, deras överlevnadskompetens." Håller med till 100%. Ulla T
SvaraRadera