19 december 2010

Vinterdop

Har aldrig varit med om maken till snörik förvinter. Och jag klagar inte alls över all snön utan riktigt njuter av alla tillfällen till motion jag får. Eller..?
Nej men faktiskt är det rätt intressant. Radhusområdet försvinner mer och mer under snötäcket. Snart bor vi i igloos här uppe på Hälletorp.

Idag har har jag haft glädjen att döpa ett litet barn till Kristus. Nej inte så, hon heter Lisa, men som präst tycker jag om att säga så. Vi döps inte till ett namn utan till att tillhöra Jesus Kristus och hans kyrka på jorden.
Det var en liten skara som mötte upp i domkyrkan. Familjen kommer från Liberia och tillhör de trogna kyrkobesökarnas skara i vår församling. De har inga släktingar här, men ca femton vänner kom. Under dopkaffet efteråt förstod vi att vi kom från sju olika länder. Två svenskar och resten afrikaner. Det kändes som hemma. Jag fick t.o.m. prata swahili med några av dem.

Framme vid dopfunten hade domkyrkovaktmästaren gjort i ordning så fint inför dopet.
Lilla Lisa har tre bröder som medverkade i dopgudstjänsten. Den yngste hjälpte mig att hälla upp dopvattnet. Han gjorde det med stort allvar. Den äldste läste evangeliet om hur Jesus välsignade barnen, och mellanbrodern tog emot dopljuset. En av församlingens diakoner som har närmare kontakt med familjen bad för den lilla.

Domkyrkoorganisten spelade psalmerna på stora orgeln minsann. Vi började med doppsalmen 381: "Gud har en famn, en stor stor famn och där han sluter in vart barn som döps i Jesu namn. Han säger: Du är min." Det kändes påtagligt att den famnen är så stor att den rymmer inte bara en sort på vår jord utan alla. Med våra sju nationaliteter var vi ju en riktigt tung representation av den världsvida kyrkan.
Och till de småjazziga tonerna av 606 avslutades den lilla och samtidigt mycket stora gudstjänsten: "Mitt barn, du är buren i frälsarens famn. Han andas intill dig så nära. Han håller omkring dig, han känner ditt namn. Han gråter med dig, han ler när du ler. Du är aldrig ensam och oönskad mer, för du hör honom till, Herren Jesus som vill till himmelens glädje dig bära."

Och ute singlade liksom tusen änglar från himlen.

1 kommentar:

  1. Ja det var fint!
    Jaså, de var inte från samma land allihop?
    Jag blev lite betänksam innan det började, tänk om alltihop skulle ske på utrikiska (från mitt håll räknat)?

    Men "singlade" var väl en fin omskrivning ...

    SvaraRadera