När kriget i Afghanistan i dessa dagar kryper oss svenskar inpå skinnet, vaknar pacifisten i mig och säger att krig är fel. Våld kan aldrig lösa konflikter. Det är klart att soldater dödas när ett land ger sig ut i krig, tyvärr även svenskar. Det måste finnas bättre, konstruktiva vägar till fred och förtroende mellan folk och stater än krig.
Pacifisten i mig har alltid radikala, enkla, jättebra lösningar på världsproblemen. Med åren har jag kanske insett att världen inte är så enkel som mina 68-slagord ville påskina. Men pacifisten i mig vaknar därför att det som hänt våra svenskar i Afghanistan väcker min vrede över militarismen och framför allt USA:s sätt att "äga världen". Sverige har blivit gisslan hos USA genom att FN har beslutat sig för att skicka trupp till Afghanistan. För i grund och botten är kriget USA:s hämd för 11:e september och inget annat.
Jag läser Carl Bildt som i sin blogg vädjar om respekt för FN-truppernas mandat och närvaro i landet. Ja, han tycks t.o.m. vilja tysta ner kritiken mot den svenska närvaron i ISAF-styrkorna. Nu måste vi hålla ihop kring vår satta politik. Inte debattera den.
Det är möjligen en förståelig hållning från en utrikesminister, särskilt när svenskt blod har flutit. Men jag känner mig tveksam där. Självklart måste vi få debattera. Jag känner: Övertyga mig gärna om det vettiga i vår närvaro i kriget!
Jag läser Helle Kleins blogg och några relaterade länkar. Ta hem svenskarna nu och satsa på bistånd, så är budskapet där. Låter enkelt och lockande förstås. Men är det det bästa för landet just nu? Är det kanske bäst att uppgörelsen om ett långsamt tillbakadragande av de svenska trupperna följs?
Jag läser Svenska Afghanistankommitténs hemsida och inser att jag inget vet om landet. Frågan är om inte det första jag borde göra för fred i Afghanistan vore att gå med i SAK och lära mig mer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har fattat det så, att alla som arbetar i försvarsmakten har tvingats skriva på ett papper om att man accepterar utlandstjänst - och då betyder väl det, att svenskar kan skickas ut i krig när regeringen så önskar? Så... det här med närvaron i Afghanistan som väl fram till nu varit ett frivilligt åtagande från människor som håller med om att USA måste få hämnas för 11 september har plötsligt blivit något människor inom försvaret kan tvingas att delta i? Är inte det i så fall rätt allvarligt, och ett stort steg i en riktning man glömt bort att ge rubriker i tidningarna?
SvaraRaderaNej, men nu förenklar ni en jättekomplicerad situation. Obama ute efter hämnd? Nej, faktiskt inte. Han har ärvt ett krig han var emot från första början. Det är klart att många individer är hämndlystna, men USA och andra länder har nog haft andra motivationer. Jag är övertygad om att Bush (read: Dick Cheney) struntade i FN och gick in i Irak för att ta tillfället att säkra oljan där och störta Saddam Hussein. Även då visste man att al Qaeda fanns i Afganistan, och om det skulle till våld så var det där man skulle ha fokuserat sina aktioner från första början. Denna terrororganisation är ett hot, inte bara mot USA utan även Europa. Och nu har Obama ärvt en situation som han lovat dra oss ur. Jag är besviken att det ännu inte hänt. I botten är jag också pacifist. Men jag har alltid insett att om jag blev hotad till livet så skulle jag nog försöka försvara mig. Och det är väl där hela detta sorgliga krig sitter fast—i känslan av att vara under dödligt hot. Sen kan man ju undra hur verkligt detta hot är, men det är en annan lika komplicerad historia. Ulla T
SvaraRaderaDu har rätt Ebba och det borde ungefär gälla alla som tycker det vore bra att göra lumpen numera om jag förstått det rätt, då den inte är pliktig. Det har varit lite skriverier om det, med betoningen på lite. Och i den där annonskampanjen som var tidigare iår tror jag inte det ens fanns med i det finstilta.
SvaraRaderaOch Jan har också rätt. Jag vet inte speciellt mycket om Afghanistan jag heller.
"man burde burde" skaldade Benny Andersen ...
Att Sverige är med och krigar i Natos styrkor förstår jag inte. FN hade varit begripligare. SAK däremot är lättbegripligt. Jag tycker vi ska hjälpa afghanerna till drägligare tillvaro med hjälp av bistånd, inte gå USAs ärenden i en natotrupp!
SvaraRaderaI mitt inlägg sa jag inte att Obama är ute efter hämnd. Som U säger så ärvde han hämnd- och oljekriget av sin företrädare. Nu är även svenk trupp där i den styrka som ska vara en International Security Assistance Force. Alltså en fredsbevarande styrka. Det betyder att vi inte är där för att vinna ett angreppskrig åt USA utan för att skapa förutsättningar för fred och stabilitet. Så långt kan jag säga ja. Men när kistor börja landa hemma som efter tsunamin så berörs man till både tårar och vrede.
SvaraRaderaTänker ofta på affischen som du U gav mig under 68-åren: en fågelskrämma gjord av hjälm och gevär med texten ovanför: What if they gave a war and nobody came...
Är inte ett problem i sammanhanget synen på krig som något som kan rättfärdigas? Tron att det finns "det goda" kriget, krigshjältar, "kliniska operationer" med modern teknologi osv. Vi matas dagligen med sånt via media och inte minst populärkulturen. Jag, som ser mig som rätt radikalpacifistisk, tror att det möjligen i denna värld är ofrånkomligt att det finns krig. Dock tror jag att man inte ska lura sig själv: I krig finns inga goda sidor. Själva kriget som entitet är en ondska så stor att den äter alla, den som dödar såväl den som dödas. Höjden av hyckleri är väl när man förfasas eller förvånas över att "de våra" begår övergrepp - som om inte det var en förutsättning och ett huvudelement att helt avhumanisera motståndaren. Och sig själv. Så jag tycker att det är helt rätt att det är helt obligat att tjänstgöra utomlands om man vill bli militär: man ska veta vad man gör, och det är inte trosstjänst.
SvaraRaderaJan, jag kommer också ihåg den affischen. Och en annan som satt i Eriks babyrum: War is not healthy for children and other living things. Mattias, håll fast vid dina ideal! Ulla T
SvaraRaderaOm någon våldtar en människa kan det då vara rätt att våldta den som våldtog?
SvaraRaderaEller att våldta den som hyser våldtäktsmannen (eller kvinnan, det finns såna också)
Krig är väl ungefär som våldtäkt. Avskyvärt. Och man kan inte vinna krig med krig. Bara med fred. Även om människor dör då också.
/Ebbas kompis Sara