Det är som bekant OS i Vancouver.
Igår kämpade skidstafettlaget, var och en för sig, men ändå tillsammans.
I morse slogs Tre kronor ut ur turneringen, och ikväll damkronorna. Men dom kom ändå till en bronsmatch, vilket inte kan sägas om det stjärnspäckade herrlaget.
En av TV-kommentatorerna ivkäll sa något om laget vs jaget. Mycket handlar om laget i en lagsport, sa han, men var och en måste också var beredd att ge sitt allra yttersta. Likaså kan inte en ensam hockeyspelare vinna en match, hur bra han eller hon än är. Bara i samspelet med andra kommer segern.
En för alla. Alla för en, är väl ett ordspråk som kommer nära denna sanning. I Tanzania säger man Mtu ni watu. Människa är människor, dvs en människa är sitt sammanhang, blir till genom andra människor, definieras av sin omgivning, och klarar sig bara tillsammans med andra. Laget före jaget.
Blott i det öppna har du en möjlighet. Låser du om dig kvävs och förtvinar du, sjunger vi i en älskad psalm.
Jodå, visst är det skojigt med imponerande soloprestationer också, av friidrottare, musiker och andra konstutövare. Men det är nåt visst med laget.
Jaget i laget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men.. den som dansar solo är bara en representant för det team av människor som finns runtomkring. Ingen solist kan vara solist utan det sammanhanget - och förresten, även om någon kommer direkt från djungeln, utan träning, så krävs åtminstone publik för att något ska kallas soloprestation... Så vi är nog helt beroende av varandra för att finnas även när vi tror vi är solister....
SvaraRadera