Vår samtalsgrupp kring Frälsarkransen träffades igår.
Jagpärlan och doppärlan stod i fokus.
Skapelsen och tillhörigheten.
Jag är fin för du har skapat mig
Jag är dyrbar för du älskar mig.
Skön är jag i dina ögon,
en ädelsten i din hand. (Margareta Melin)
Det är inte ofta jag tänker så när jag ställer mig framför spegeln på morgonen.
Jantelagen är hård där.
Men skapelsen är ju god, den utstrålar sin skapares skaparglädje.
Alltså borde jag tänka om lite där vid spegeln.
Tänka att jag enligt Rom 8 är fri ifrån bl.a. jantelagen
och kan vara stolt över att vara människa.
Doppärlan ligger alldeles bredvid jagpärlan.
Den är stor och vit, alldeles som Guds förlåtelse och nåd,
som jag har fått mig lovat i mitt dop.
Löftet om barnaskap,
glädje bortom graven.
Två tankar att ta med i min bön i veckan.
Guds glädje över sin skapelse
Och det stora att jag får vara en döpt kristen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men bli som ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva med ett falskt resonemang.Ty om någon är ordets hörare och inte dess görare, är han likt en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte. Han betraktar nämligen sig själv, och sedan går han bort och glömmer med ens vad slags människa han är.
SvaraRaderaMan skall betrakta sitt ansikte i ljuset av Guds ord, då blir man en god Kristi efterföljare.