Om Jesus

Läser Jonas Gardells bok Om Jesus.
Har hunnit till hälften.
Kan inte läsa långa stycken.
Så intressant är den.
Kräver eftertanke.

Idag har jag med honom brottats med Jesu gudsbild, eller Jesus gudsbild som han skriver.
Den gammaltestamentliga guden som i sin nyckfullhet utväljer den ene och förkastar den andre, favoriserar och förskjuter, älskar och ratar.
Gentemot den allomfattande, älskande och allt förlåtande föräldern, även om inte Gardell använder den termen.

Här har vi ett problem, men inte för att det är Jonas Gardell som påtalar det.
Gardell har dock ett sätt att avtäcka frågeställningarna som inte är vanligt.
Han har ingen kyrklig ställning att försvara, ingen akademisk heller.
Han kan skriva som han tänker.
Jag önskar fler av oss vore så modiga.

De flesta kyrkliga auktoriteter som publicerar sig verkar ha som mål att bli biskopar.
Därför undviker de de riktigt brännande konfrontationerna i teologin.
Utom Lars Collmar.
Collmar har aldrig satsat på att bli biskop. Han skriver också det han faktiskt tänker.
Han påminner i sin ärlighet om Jonas Gardell.

Låt mig nämna ett exempel i boken Om Gud som fascinerar mig. Läs sid 146-150:
Det finns en olöslig konflikt i synen på Gud som en gallrande ,bortrensande Gud, som utväljer vem han vill och förkastar vem han vill,
och tanken att Gud är barmhärtig och nådig och älskar alla.
En variant av teodicé, eller hur.
Gud valde bort Kain, Ismael, Esau, Saul, inte av någon egentlig anledning.
Anledningen verkar i stället närmast nyckfull.
Och kvar står Kain, vars offer inte duger, Ismael oäktingen, Esau den blåste brodern och Saul som Gud bara inte tycktes gilla.

Det är inget nytt att bibelläsare ställer frågor inför dessa orättvisor.
Men Gardell tycks vilja dra linjen ända fram till Jesu kors.
Även Jesus ser ut att vara en av dessa Guds försmådda och föraktade:
- Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig??!!
Efter ett liv i Guds närhet och kraft blir Jesus av Gud lämnad, övergiven
med alla sina minnen av andliga segrar och sina sent uppkomna teodicéfrågor .

På sid 150 kommer han till vägs ände.
I och med Jesu död dör den exkluderande guden.
Här måste något lämnas i vår syn på Gud. Annars kommer vi inte vidare.
Annars finns det inte någon skillnad mellan Gud och Hitler.
I Jesu död dör också den nyckfulle kanaaneiske guden en gång för alla.
Och uppstår gör den Gud som är inkluderande, förlåtande, den föräldralike.

Gardells udd är att det inte går att förena dessa båda gudar.
Samma budskap som i hans första teologiska bok Om Gud.
Bibeln serverar oss inte endast en gudsbild, utan flera. Och det finns en utveckling i synen på vem Gud är inom hela GT.
Denna komplexa syn förtätas nu och kommer till en kris i Jesu dödsstund.

Något måste lämnas för att bilden skall hålla ihop.
Långfredagen med dess hämnande nyckfulle Gud måste lämnas.
För att påskdagens Gud skall uppstå.
Den som allt förlåter och innesluter.

Typ nyckfullheten vs föräldrahjärtat.
Intressant.